microbe

Det känns som hela den här jävla helgen bara blåst förbi.
Har inte hunnit ett skit, samtidigt som allt bara snurrat på & några direkta psykiskt lugna
stunder har det inte blivit. Vintern är här också (eller?) Det är som gjort för att hoppa ifrån
bron, fast det är visserligen rätt ohäftigt. Får komma på något fyndigt faktiskt,
för lite cool & rolig tillvaro måste man få ha såhär i vintermörkret.
Var lite snälla nu människor och ge mig lite roliga tips & idèer -
jag är singel ( =självmordsbenägen ) & öppen för förslag. Haha! moget.

Jag har funderat väldigt mycket i helgen, lite för mycket känner jag.

Fredagen var nog höjdpunkten på hela helgen faktiskt. Lungt & skönt, jag var verkligen med (faktiskt!) och det var länge sen jag kände mig så avslappnad i både huvud & kropp. Men resterande som var för lite sömn & mat, resulterade katastrof. Fast jag överlevde, det var över förväntan! =)

Och det som snurrar i huvudet. Fyfan & helvete vad trött jag blir på mig själv. Jag kan försöka beskriva lite av mina tankar, men försöka (för att förstå är rent ut sagt omöjligt). Det sägs att man blir som man umgås, men vid närmare eftertanke är det ju för fan inte ens sanningsenligt. Och det som gör mig mest rädd, är att någon fått en fruktansvärt vriden bild av mig - speciellt om man tycker om personen i fråga menar jag!

Person 1 - Denna person är något utav det snällaste jag vet. Du är mjuk, omtänksam & förstående. Jag är inte rädd för att se dig i ögonen, du skulle aldrig klandra mig ändå. Du är absolut ingen mes, men "badboy" vore verkligen också fel att säga. Du är du, ingenting mer - men det räcker gott & väl. Och när du är i min närhet lyfter du fram den mjuka, mysiga & lugna människan jag egentligen är. Eller ialla fall till viss del, det beror helt & hållet på. Jag behöver inte hävda mig, jag slutar svamla & behöver inte prata hela tiden för att tystnaden är obehaglig. Du har verkligen fått se mig, eller ialla fall en del - & du tycker om det. Musklerna i kroppen slappnar av, jag tar ett djupt andetag & vi förstår varandra. Tror egentligen att vi är ganska lika. I min värld är du en väldigt logisk människa, du agerar ungefär som jag anser att man borde göra. Jag förstår mig på dig, det måste väl betyda att vi är lite lika?

Person 2 - Oj, uh .... va? Jasså, du!    Ja, ungefär så blir jag när det gäller dig & jag har ingen aning om varför. Du är lugn, även om du i mina ögon inte känns närvarande alltid när vi är tillsammans. Du är förstående, tror jag. Eller det känns som du försöker vara ialla fall. Du lyssnar, du tittar på mig & du vill först - men hör du mig egentligen? Förstår du överhuvudtaget någonting? Jag säger inte bara saker. Jag får aldrig önskad respons eller förväntat svar ifrån dig. Eller kan det helt enkelt vara så att jag bryr mig för mycket om vad du tycker & tänker om mig? Du säger inte så mycket, så jag har fan ingen aning. Jag blir nervös av dig, tyvärr. Samtidigt som jag kan andas ut riktigt ordentligt ibland, men det håller inte i sig speciellt länge. Du känns pålitlig, men samtidigt hur jävla opålitlig som helst. Jag blir nojig, stissig & helt yr - jag förstår mig inte på dig, ditt agerande & det mesta därtill. Men varför? För jag vill ju det. Det är orättvist, för du ser ju inte mig. Men jag tror egentligen inte jag ser dig heller, så vad fan spelar det för roll. Jag engagerar mig för mycket, lyssnar för mycket, undrar för mycket & pratar för mycket. Tids nog skrämmer jag iväg dig, eller så springer jag & gömmer mig ... för jag hatar tystnad när det är någonting som känns obehagligt. Och fan vad jag avskyr att det är som det är, att jag är som jag är & att jag tror du är som du är. För du är något av det finaste jag vet.

Igår var jag på riktigt bra humör, idag är det inte alls lika bra faktiskt.
Undra hur det kan ändras så från ena dagen till den andra?
Men jag jobbar på det, det kan jag lova. Idag är en bra dag, hoppas jag.

Igår satt vi & glodde tv, alldeles för länge för jag var dyngtrött när jag vaknade.
Men vi jobbar på det också, haha. Daniel var här, det var faktiskt trevligt. =)
Fast jag nickade till flera gånger, mindre charmigt.

Har haft träningsvärk i kroppen i flera dagar, fattar fan inte varför. Speciellt underarmar & axlar! Ajaj, aldrig trevligt. Åter en sak att att jobba på att förtränga, det är väldigt mycket nu. Haha! Nu är jag klar i stallet ialla fall, eller inte helt klar för det hann jag aldrig med den taskiga starten på morgonen - men ialla fall så det går fort om jag skall tillbaka. Nu blir det väl att städa iordning lite här, för att sedan hoppa in i duschen & bli snygg ... sedan iväg till stan, till sambon. Haha! Biltema nästa, eller vad? Äsch, har för mycket att göra för att bara sitta här & dega! Ikväll blir det kinamat. Lasse, jag, Daniel & Lena. Kan bli mysmys. (verkligen ett tillfälle för dig som gillar att tolka saker som du vill, M) Fast mina tankar är på ganska många olika håll, inte riktigt med. Jag vill vara hos .... =( Ha det gott.

Tjoho!
Idag är jag faktiskt (tro det eller ej) ganska morgonpigg.
Det blir bara lättare & lättare att gå upp på morgonen & viktigast utav allt
- jag mår faktiskt bättre dessutom.

Fast jag vill jobbajobbajobba. Och känna mig sådär nyttig & duktig.
Men jag vantrivs ju inte här hemma heller, det finns alltid saker att göra,
ibland lite väl mycket saker som måste göras.

Det känns som en bra dag idag ialla fall. Hoppas att det håller i sig. Jag har "iver-pirr" i magen, men har absolut ingen aning om varför. Igår förresten, jag visste att jag hade glömt något! Jag hade ett måste uppdrag som skulle göras, på hela jävla dagen märk väl. Jag misslyckades! Jag kände hela tiden att det var någonting, därför kände jag mig jagad & frustrerad, men det trillade ur minnet som rätt mycket annat. Angelica har förresten sagt upp bekantskapen. Fråga mig inte varför? Frågan är om hon ens vet det själv (det tvivlar jag på). Människor är ett riktigt knepigt släkte, dessutom typ det enda som handlar jävligt ologiskt. Snurrsnurr, jag är likadan så! Jag har hajat tag i två Metallica-biljetter, gratis till råga på allt. Ibland lönar det sig att vara söt & snäll =)   Leeeeeeeeeeeeeeeeeena!?

Planer för helgen
Fredag - Cykla till stallet på förmiddagen & ordna klart för både farbror Mulle & Junior. Hem, duscha & fixa iordning mig för att sedan åka till Lenas jobb. Väl där (skall försöka passa in ungefär så att jag kommer när hon slutar) så åker vi till lite affärer, biltema bland annat. MARDDRÖM! xD & systembolaget, för där får gamla tanter som Lena handla. haha!  Sen åker vi hem, dumpar av grejer, åker till stallet om vi inte lyckas få stalledigt. Sedan blir det att invänta Daniel, beställa käk & supa oss fulla så jag kan slå Lena på käften & skylla på alkoholen dagen efter ... eller inte! mohaha.

Lördag - Förhoppningsvis vaknar jag utan baksmälla (jag veeeeet, men man kan ju hoppas ialla fall). Utsläpp lär vi ha, har jag listat ut! Sen åter iväg till affärer & göra massa ärenden vilket kan ta ett bra tag, sen skall vi byggabygga gaderoberna här  & få allmän ordning på allt i rummet (tendens att ändras till "jag", men jag överlever) =P    Ordning & reda, det är alltid gött. Greja med bilen skulle vi också göra, eventuellt skall jag slipa till Lenas fälgar & fräscha upp dem lite. Tvätta Miltons svans & man, rycka manen & klippa svansen. Posten är vettigt att hinna med innan den stänger också, adressändring säger jag ju bara! Har säkert missat en hel del, är osäker på om vi ens hinner hälften.

Söndag - Sovmorgon förhoppningsvis ialla fall! Sedan blir det väl ärenden, åter igen. Greja i stallet, hade tänkt låna Tius sadel & få någon att slänga upp mig på Milton. Alternativt att jag longerar honom med den på om jag inte kan få någon hjälp. Projekt gaderob lär ju fortsätta för rummet lär under söndagen se ut som ett krigsfält. Sedan hade jag tänkt att åka upp till mamma & sova där över natten, om någon ork överhuvudtaget finns. Vi får se.

Har säkerligen missat en hel del saker, redigerar efterhand om jag kommer ihåg
någonting mer. Det är det värsta, mer behövs göras men jag minns fan inte!
Frustrerande =P Trevlig helg, sug & svälj.

Oj, vad kluven jag varit i helgen. Men har haft det ganska bra.
Inga dejter & ingen bio, hur överlevde jag? (främst riktat till DIG, pucko)

Detta är en morgon som alla andra. Tycker jag vaknat upp med skallebank & huvudvärk
alldeles för många mornar i rad nu. Känns ungefär som en evig bakfylla - haha.

Haha, jaja. Om jag inte lyckas får ni ialla fall något att skratta åt!
Vi får se hur det går med det, håller tummarna ändå.
Tänk att få jobba med en massa snyggingar dagarna i ända? ohlala xD eller inte.

Funderar på att åka till Malin idag, eftersom hon gnällt. Får se hur det blir med den saken. Sen behöver jag träffa Mattias. Frågan är när han kommer hem & vart han då befinner sig (om han nu tänker berätta det)? Tråkigt väder ute förresten, världsliga problem. Fast vid närmare eftertanke är det nog otroligt fint för att snart vara november. Minns inte riktigt hur det varit dem andra åren ... men det är ju förhelvete jul snart. Snacka om stress, planering över att ha ihjälp tomten & sen våldta alla hans nissar. Hur fan skall man hinna med att köpa julklappar, planera vart skall man fira jul & när kan man senast bestämma sig? Snurrsnurr. I helgen som kommer (som är planerat än så länge) är att käka middag med lena & daniel vilket kan bli riktigt riktigt trevligt tror jag. Sedan alkoholen ... den vet jag dock inte om den blir lika trevlig. xD  Får se, kanske gör något mysigt efter det eller så däckar vi framför tv:n. Sen blir det att greja med bilen, tona klart (& ja, jag skall faktiskt göra en insats!) & vaxa vaxa. Tror det kan bli riiiiiiiiiiktigt nice.

Har fortfarande en grym förkylning. Usch säger jag bara!
Fast nu börjar febern avta & det har typ satt sig i halsen istället. Bättre? Nja, alltid skönt att vara någorlunda klar i huvudet ialla fall. Har tagit det lungt, har inte funnits mycket jag orkat göra. Men ibland är det skönt att göra ingenting också, bara ligga i sängen & dra täcket över huvudet. Mysfaktor (: Idag är det ungefär samma sak, orkar inte göra något meningsfullt idag heller. Har suttit & sökt lite jobb, mer ambitiöst blir det nog inte faktiskt. Förhoppningsvis har jag fått tillbaka krafterna imorgon, börjar bli rastlös.

På beställning, jävla idiot.
Jag träffar inte någon. jag gjiorde bara allmänna saker förra helgen.
träffade en kompis, var med lena, grejade lite bil o.s.v

"text raderad, på begäran. SUCK!"

Om du tror att du kör med rätt taktik
lär du ju märka att du bara sänker dig själv
för du märker väl redan nu ...

Bjuder på en till, bara för att.   OSAMMANHÄNGANDE / OPERSONLIG

Jag är tillbaka där jag startade
igår eller för flera år sen
det spelar ingen roll längre

Jag har tappat räkningen på
hur många gånger jag trampat snett
på samma jävla ställe

Och den värdelösa kartan
som egentligen bara jag själv ritat upp
den slutade jag följa för länge sen

Även om du försöker hjälpa mig
att orientera utefter min egna karta
hjälpa mig i rätt riktning
genom att skänka den vackraste kompass i världen
                           så tjänar det ingenting till

Jag har förlorat styrkan, älskling!
Förstår du inte, jag vill gå hand i hand på den väg du väljer.

                            för i samma sekund som jag såg dig
                            sträckta jag ut handen
                            och lät kartan flyga iväg med vinden

Jag vill bli DIN guldkompass.

Jag sov hos mamma idag. Somnade runt tre, halv fyra
& det var dags att sticka upp klockan fem igen. Inte speciellt kul!
Dessutom vaknade jag med feber, dunderförkyld kan jag ju säga.
det var ett tag sen & fan vad jag hatar det. jag har inte tid med det!
Till råga på allt vaknade jag någonstans mitt i natten (eller morgonen) av att någonting
skrämde mig, jag hoppade till - ramla ur soffan rätt på telefonen. Mysigt värre alltså!

Nu skall ni få något att suga på, skrev det igår i brist på annat. xD
*

Nu sitter jag här och tänker, som varje kväll eller natt
nästan ialla fall
och jag vet inte vad jag skall bli mest frustrerad över

att jag tänker alldeles för mycket
eller
att jag inte kommer fram till något genom mitt tänkande

För tänker gör vi alla, mer eller mindre ialla fall
men när man lyckats tänka omkull sig själv
då har man nog tänkt riktigt bra

jag tänker på vad du tänker när du tänker på mig
& allt tänkande bör ju leda till tänksamma lösningar
på alla mina tänkta tankar.

Nu snurrar jag bort mig själv, som vanligt.
det slutade vara logiskt för länge sen

för när man tänkt sönder tanken
& alla tänkbara tankar är tänkta
                                                             vad fan gör man då?

Har jag dejtat i helgen? det var mer än vad jag visste.
& jag är inte ute efter sympati, varken från dig eller någon annan.
Hur nu händelsen förändrade dig, så inte till det bättre ialla fall
- tycker jag, bekräftar du

Den där saknaden gör mig helt jävla otroligt sjuk i huvudet.
Efter mamma, min lillebror, dig, alla mina gamla vänner, familjen framförallt
& det mesta jag inte har. Jag tror jag har svårt att leva i nuet helt enkelt
för det kan omöjligt vara någonting som fattas i princip hela tiden.

Jag hade dundertrevligt i helgen faktiskt. Över mina förväntningar! Inget direkt att klaga på, mer än på mig själv om jag skall vara ärlig. För mitt samvete har nog aldrig varit såhär jävla kasst - för ja, jag borde varit någon helt annanstans. Förlåt Mattias, förlåt. & satan vilken dubbelmoral jag ligger inne med. Egentligen har jag tusen saker som jag måste göra, verkligen saker som är prioriterade. Istället känns det som jag trycker på "pause", fast tiden springer ju ifrån - snabbare än någonsin. För fan, det är ju snart jul! Det känns som livet börjar spåra ut mer och mer faktiskt, undra vad som kommer här näst. Behöver jag poängtera att jag inte är nyfiken?

Usch, nu skall jag få någonting gjort. Ringa moster
& försöka hälsa på henne ialla fall. (:              TJINGELING!

Och en sista ifrån augusti var inne i en ganska knasig period,
var inte "med" speciellt mycket Här kommer den sista, förhoppningsvis på ett bra tag.
Ta ingenting för seriöst skrivet i den här kategorin, det är status: FLUM

Har du också känt dig som en litenliten obetydlig sak i denna värld?
Det har nog alla, någon gång under sin livstid.
Är det meningen att alla skall överleva, eller är det enbart dem
starka som klarar hela vandringen?

Jag har så jävla många frågor, men inte ett enda svar.
det är väl inte att vara stark?                       jag var rädd för det

Varför kan inte jag som alla andra lyssna på mitt hjärta
& göra det som känns rätt?

Jag känner mig kluven, delad & splittrad i miljontals micropartiklar.
& jag har tappat bort mer än hälften av pusslet
går det ändå att lappa ihop och räknas som helt?

Och ingenting känns bra, ingenting jag gör kan enbart vara rätt.
för varje gång jag blinkar vänder någon ryggen till
den du trodde var din självfrände kan bli din värsta fiende
på bara några sekunder                   gjorde jag fel igen?

Det känns meningslöst. Allt & inget.
jag blir så jävla trött på mig själv
& helst av allt vill jag rymma ur min egna kropp.

Negativitet, tankar som tänks sönder tills dem förträngs
"du sänker bara dig själv, till ingen nytta
& du är fan inte frisk, för du lär dig aldrig"
                                                  ÄNDRA INSTÄLLNING, BITCH!

     jag vet så väl, men det förändrar ingenting

Snälla - snälla du
kan jag inte få vara din stjärna just för ikväll?
se på mig & le, så jag kan tro att allt kan bli bra
låt mig glänsa för just dig, om så bara för en liten stund

                           Du får vara hur falsk du vill när du säger ja
                           för du hjälper mig att andas en dag till

Även detta skrivet när jag inte var med.
Fast lite mer "vaket", dock utan mening & inget bra egentligen.
Men det är skrivet i tillstånd "ostabilt-P" så då får det vara med här.


Det är illa nu - jävligt illa.
Välkommen till dårarnas paradis, där det aldrig kan gå för långt.

Det snurrar & vi vill göra någonting.
skall vi designa en ny coca-cola flaska?
det är helt meningslöst
                      men lika viktigt som luft för oss just för stunden
      KREATIV

Ord som ramlar över varandra, inget sammanhang alls.
hörde ni om det nya bandet igår på radion?
våra meningar slåss om att få höras & ljudnivån är disco.
Men ni förstår inte, för jävlar vad snabbt det går.
vi förstår inte ens själva
                          men det spelar ingen roll just för stunden
   ÖVERSOCIAL

Saker som aldrig blir klara eller tillräckligt rena.
har du någonting som behövs göras?
jag dammsugar gärna åt dig
                       (men räkna med att det kan ta hela dagen)
    AMBITIÖS

Flertal tjocka filtar över benen, så kallt men ändå så varmt.
varför fryser vi när det är så varmt?
& nej, det är ingen idè att ta tempen.
                       (för den kan inte ge mig det svar jag vill ha)

Äta & sova blir vår nya filosofi
det är inte normalt
                     men just för idag får det kvitta
                                                     det var värt det

       K L I V       A V

Skrivit på gott & ont. Undrar hur vaken jag var egentligen.
Inte mycket som är sammanhängande, men vad förväntar man sig?
Dag 2 el 3 - var det. & det är roligt, för det är så jävla oseriöst skrivet & man märker att jag inte alls var med. haha!
Fan vad sjukt, fötter av alla jävla saker? Man är inte med alla gånger. (: Boys and girls, förbered er för en riktigt jävla patetisk lässtund. haha. Fan vad p*, jag skäms. men ... texten är komisk! :D Underhållande, osammanhängande & pinsam.

Lärde din mamma också dig att man skall stanna & krama ett träd
& vänta på hjälp om man gått vilse?
Glömde din som min mamma att berätta vad vi gör om
ingen kommer för att hjälpa oss?

Det känns lite så nu. Fast för att underlätta för mig själv tar jag det ifrån start,
eller snarare början på den misslyckade skogspromenaden i detta fallet.

Jag vill alltid göra rätt, som vilken annan människa som helst. jag vill undvika att falla
på snubbeltråden & trassla in mig. jag vill undvika att göra ett snedsteg som leder till
att jag får kasta bort strumpor & skor för att fortsätta barfota längst den steniga stigen.
& jag tror inte man står ut hur länge som helst, tror du?

Och ja, detta är världens naturligaste sak att fundera på. både du, jag & alla
andra där ute har säkert funderat på detta. men jag tror inte någons fötter är lik
någon annans. jag är rädd, för jag tror mina fötter är sköra. jag är rädd, för skogen är
ju aldrig säker om natten. jag är rädd för mig själv!

Båda val gör ont, men jag tvingas välja. jag har varken modet eller viljan att stanna &
vänta in natten, så jag går - som så många andra. det gör ont och det är fel, men det
är lättast så. det vet du väl?Och den här stigen är evig, den kommer alltid att göra ont.
ibland kan jag tro mig se ett slut, fast ju närmare jag kommer ju längre bort faller det.
jag vet att jag valde fel väg redan från början, men det var för sent för att vända om.
& jag fortsätter att gå  - bara för att det är lättast så.

Men hur vet jag att mina fötter orka bära mig längst stigen? för även jag förstår att det
inte håller i evigheter. blir du lika förvirrad som jag av mitt skrivande? jag är kluven,
för jag vet att jag gör fel, men det är lättast så. du kanske inte förstår? det gör inte jag
heller. & jag är ologisk, för jag stannar aldrig & väntar in natten. för jag är för rädd för
att utforska  och se vad som väntar. jag vet bara att det kommer att göra ont. men det
gör det ju nu också, så varför är jag så rädd? du förstår fortfarande inte va? jag förstår
det. för varje bokstav jag skriver blir jag bara mer kluven & nya tankar vandrar i huvudet.

Och jag fortsätter att gå, för det är enklast så. jag har vant mig vid smärtan.
dem blodiga fötterna är ju en vana. den stigen som jag gått på så länge har blivit en
del av mig. ibland kan till & med smärtan kännas uthärdig. det är fel och det är nu
jag skrämmer mig själv - när jag accepterar smärtan. men då & då råkar jag trampa
på en glasskärva som gräver sig in & ger djupa sår för att sedan efterlämna ärr.
& vet du vad jag gör? jag sväljer extra hårt, biter ihop och fortsätter haltandes fram
när jag egentligen kan stanna och vila, för att vänta in natten.
- det är här jag skrämmer mig själv som mest.

Du tror väl jag är sinnessjuk? jag är inte ens säker själv.
men även du har säkert varit med om det, fast vi upplever saker olika.

Och jag är inte dum, för jag har insett det du insåg för länge sen.
men jag är livrädd för att mina fötter inte håller, att den är sköra precis som jag
trott hela tiden. vad händer då? vill jag ens veta?

jag är så jävla feg att jag håller mig fast i trädet i kanten av stigen.
jag sitter där en liten stund & väntar på hjälp för att jag är vilse.
(inte bara i skogen, utan i mig själv också) - precis som mamma sa.
men mellan varke träd fortsätter jag att gå, bara för att det är lättast så.

Räddar du mig?

När jag vaknade idag kände jag att någonting var riktigt fel
& nu frågar jag mig istället, vad fan är det som är rätt?

För det är ganska uppenbart att jag är vilse i min egna skog. Och jag förstår, precis som alla andra - att när man står kvar & kramar trädet i väntan på hjälp, då kommer man fan inte längre. För välkommen till the reality, bitch. Vill du någonting (eller någonstans) får du se till att fixa det själv. Samma spelregler gäller alla här i livet (& nej Helen, här går inte fusk hem). Jag vet att jag dras till problem, eller skapar dem alldeles själv. För jag vet att jag gärna drar ett "gå i fängelse" kort ur leken, just för att se vad det kunde leda till. Chans & åter chans. Men varför i hela jävla helvetet måste jag lägga ut snubbeltrådar, inte bara framför mina utan även andras fötter? Det är inte schysst, det är snarare sinnessjukt! & jag faller gång på gång (och för varje gång jag reser mig upp har någon avslutat sin resa med mig)

Verkligheten kommer att förlora
men de verkliga förlorarna är vi
*

Jag bara undrar
i hur många timmar han har stirrat ut genom fönstret
i stället för att försöka få kontroll över bokstäverna som vägrade hamna rätt på linjen.

i hur många timmar han legat vaken hemma i sängen
och tryckt kudden över ansiktet och gång på gång mumlat till sig själv;
det går över

Jag undrar hur många minuter han (i hela sitt liv)
fått äkta och hjärtinnerligt beröm för att han har gjort något bra
och inte bara för att han inte gjort något alls.

Men mest av allt undrar jag i hur många sekunder han
trott på sig själv.

Förlåt förlåt förlåt & åter förlåt
Samvetet har lust att begrava mig levande

& sånt här kan hända ju alla
men det hände dig
(hade jag kunnat ligga där istället hade jag gjort det)

jag hatar mig själv för att det è som det är.
för hade jag hållt mitt ord, kommit till dig ialla fall
då hade det aldrig hänt
& ja, det gör förbannad ont att se klart.

du sa alltid "jaja - man kan inte trolla"
& nu skall jag visa dig att du hade jättefel!

Det har varit en ganska trevlig helt, trots allt. Bättre än jag trodde.
Men det ligger saker i luften, mellan dig & mig.
Kanske är det här ditt lugn före stormen?

Gud vad rastlös jag var varit i helgen. Har inte hänt sådär jätte mycket precis.
Fast ... ibland måste det ju vara så också, eller hur?
Nu sitter jag mest & håller tummarna för att telefonen kommer imorgon.
Måste till banken, sedan angered, posten o.s.v
Usch, & fy helvete vad jag hatar att ha (för) många bollar i luften
(speciellt när dem ramlar ner i huvudet på en när man tappar kontroll)
Så är det! Tjoho, den kommande helgen kan dock bli riktigt riktigt rolig.
Tips på någon bra film på bio ni sett förresten? (:

Och det här skriver jag i ära - just för dig.

Du är så jävla äcklig, så det finns fan inga ord.
& ja - jag har varit med precis varenda jävel i hela stan
för att söka sympati av var & en.
Du är sjuk, riktigt jävla illa är det dessutom.
för du lägger upp din egen sanning
& sparkar bollen till mig (men i min värld finns det fan ingen boll)

Du vet att du kan hota med han som ligger närmast
det gör dig bara ännu äckligare.
sluta med ditt jävla bollspel
för bollen hoppade jag sönder för länge sen.

& åter igen söker jag sympati (enligt dig)
men du lever inte i samma värld som mig
för i mitt liv talar vi inte genom sms
och sparkar inte heller på dem som redan ligger ner.

Jag förstår dig, om du förstår mig.
men vi måste lära oss kommunicera
& då menar jag utan den h*riga sak du håller i din hand.

Bara för att jag för tillfället har mycket i mitt liv
så finns det plats även för dig
men jag kan inte trolla, även om jag vill ha dig här.
& därför är det som det är.

för du kan inte be mig prata
när du själv lever i en total jävla tystnad.


TYCK SYND OM MIG FÖR HELVETE!
(för det är just vad du vill läsa, ditt patetiska svin)

Ser du, älskling?
Våran stjärna lyser extra starkt för oss inatt.

& vi är båda lika ensamma
även om vi har varandra (tro inget annat)
För du är han som tvivlar
jag är hon som ger upp

Vi slåss, du & jag.
för varken du eller jag vill inse.

Ser du, älskling?
Våran stjärna lyser svagare för oss nu.

Du väljer att blunda, men jag kisar försiktigt
& jag leder dig gärna genom skuggan
hand i hand
fast du tvivlar & jag ger upp - igen.

Vi slåss, du & jag.
för "vi" står inte längre för förlåtelse.

Ser du, älskling?
Våran stjärna har slocknat (egentligen för länge sen)

Men jag är ett patetiskt svin & vi står kvar
i hopp om att förlåta varje dags misstag som vi är tillsammans
& du slår mig till marken - men nu ligger jag kvar
för jag väljer att dra på mig ögonbindeln
som du försökte tvinga på mig för flera år sedan

Kan du - kan fanimej jag. Låt leken börja - för nu är vi två.
(& det är försent att dra sig tillbaka)