microbe

Det blev inte bra ikväll heller. Men vad fan, man kan inte lyckas med allt. Jag är mätt, har en lillebror som tjötar över axeln & en disk som morrar åt mig. Kanske är det inte konstigt att jag inte är sådär känslofylld som jag brukar. Dessutom begav sig åskan innan jag hann skriva klart & det hade ju kunnat resultera en väldigt fin sluttext - men det får fan duga ändå.

**

Det är spänningar i luften & fåglarna flyger ovanligt lågt ikväll. Anledningen är åskan SMHI varnar för skall komma ikväll, men jag är helt övertygad om att du har en del i det. Hela världen stannar på något sätt upp & det utgör ett speciellt lugn som ingen kan sätta fingret på, det bara finns där som naturens under & kanske är det moder naturs egna sätt att inbringa frid på en annars väldigt stressad planet. Varesig det är åskan eller du kan jag ikväll komma att njuta av det jag annars inte alls gillar, eller rättare sagt avskyr. Jag kommer sitta vid mitt fönster & i iver blicka ut över himmelen i väntan på reaktionen, på händelsen som följs av en tyst räkning för att få även den allra minsta inblick i vart den valde att slå ner. Det är nog ingen större skillnad på dig & den där jävla åskan, i alla fall inte ikväll. Jag är nog ganska rädd för er båda, ni är rätt lika på ett slående sätt. Om jag klarar av att kontrollera rädslan vid dem värsta nedslagen, om jag drar efter ett djupt andetag istället för att hyperventilera och väljer att våga slappna av så kommer jag att inse - luften har bara blivit lättare att andas.

Men ingen rädsla i världen
skall få mig att blicka upp i skyn med skräckfylld blick ikväll
nej, jag skall göra ett undantag ikväll älskling - bara för dig

& om jag mot all förmodan skulle bli rädd
då kommer jag av gammal vana blunda för det som är skrämmande
men jag skall försöka att fortsätta att lyssna - det lovar jag

Jag har lyckats skriva fyra LÅNGA ofärdiga texter under dessa dagar, denna skrev jag faktiskt nyligen. Jag skall ordna bloggen innan jag lägger upp resten bara. Den har fått "hej-kom & hjälp mig" design. Ha överseende!

*******

Jag lever i mitten av någonting jag inte kan stå upp för. Skillnaden mot förr är att jag är ganska maktlös gentemot framtiden & alla fina ting du kommer stöta på din väg, men jag lovar att jag alltid kommer hålla mig i skuggan med ett vakande öga, för ingen skall få göra illa dig. När mitt liv är upp & ner är du den som kastar ut en livboj, någonting att greppa efter som gör att jag på något sätt tar mig i land igen.

ohja, det räcker faktiskt att du finns.

Därför är det inte viktigt om jag är huvudpersonen i din pjäs, jag nöjer mig med att vara statist så länge manuset är lyckligt & du i slutändan får alla applåder. Lova att sträck på dig ordentligt den dag du väljer att se & njuta av rampljuset & dina beundrare - för där kommer jag sitta, så långt bak jag kan (bara för att jävlas) med en iskall blick & stelt ansikte som när du tittat på en stund (du kommer inte sluta, det vet vi båda), spricker upp till det varmaste leende du har sett. Och mina ögon kommer aldrig varit så vackert bruna som då & tro det eller ej, det är den enda dag i ditt liv som jag kommer anstränga mig för att vara snäll - en hel dag, min ängel.

(Vi vet dock båda två att i slutändan kommer du inte se genom ditt hav av beundran ensam, så jag vill att du skall veta, jag står gärna på scenen med dig på mina axlar. Det bestämmer bara du)