microbe

Återvändsgränd. Ja, jag är där igen. Det går att jämföra med den korkade kaninen i duracellreklamen som fortsätter att gå trots att en vägg hindrar den stackars jäveln. I dem flesta lägen är vi människor kaninen (förbannat jävla envisa, trots motgång), men i detta fall upplevs jag faktiskt vara väggen. Under ett år tillbaka har det varit min dagliga läxa och jag har fått lära mig att hantera både ilska & frustrering på ett plan som inte ligger i mig som person och då kanske just för att dem båda egenskaper inte faller mig naturligt alls (i alla fall inte då). Både huvud och hjärta har slutat att säga ifrån, det stängs bara in tillsammans med mig i en isolerad bubbla och där sitter jag nu - med en egenskap som när den beträffat andra, fått mig att avsky dessa.

Det finns bara ett ord som får mig att le i dagens läge, förändring. Jag vet att jag kan klara av det utan problem. Det som egentligen kan tolkas som ett problem i detta fall är att problemen inte finns, jag skapar dem helt på egen hand. Jag lägger alldeles för ofta över skulden på någon i min omgivning just för att det är lättast så. Alla dessa krokben som hela tiden fäller mig vill inte något ont. Om jag bara hade stannat upp för en sekund, blickat neråt och insett sanningen. Det finns inga. Mina ben står vingligt på jorden, men dem står och ingen jävel kommer någonsin lyckas fälla mig. Så vad är jag rädd för? Jag har hela livet framför mig och vad vore mer inspirerande än det?

Det är dags för mig att ta mitt ansvar över den jag ansvarar för mest - nämligen mig själv.
Helen är inte att försöka, Helen är att lyckas.

Här kommer en bildbomb tillsammans med ett litet oengagerat blogginlägg. Jag är ledsen för att jag inte har uppdaterat på länge, jag skall bli bättre. Datorerna här hemma vill helst inte fungera alls och det ställer till det. En snabb updatering följer med detta inlägg.

Efter att ha ansökt om sommarjobb på liseberg har jag blivit kallad till möte den 10 Febuari. Tandläkaren skall renovera min mun och bleka tänderna den 2 Februari. Takira skall flytta ner till ekered vid sommarbetet så jag kan ta mig dit utan hjälp, alltså får jag mycket mer motion och skall gå ner flera kilon. Morgondrinkar istället för frukost är inte längre något ovanligt. Henriks bror Mattias har flyttat till hisingen och vi får hoppas han trivs där. Ida (egentligen Ior) har blivit kastrerad, nästa månad är det Hugos tur. Festandet har gått till överdrift dessa två senaste månaderna, verkligen. Jag lever i en obehaglig vardag och måste få ordning på en hel del.