microbe

Varför har man en tendens till att lägga ribban för högt?
För det som händer är att vi faller, för att sedan ställa oss upp
& (det som är sjukast av allt) höja ribban med flera meter.
Det är ologiskt, helt sjukt. För visst gör du samma sak?
& åter höjer vi kraven på oss själva.

För det sägs ju att ett nedslag skall göra en starkare,
ialla fall om du är någorlunda sådär vettig eller "mänsklig".
Men varför nöjer man sig inte med att uppnå ett mål för att sedan
gå vidare till nästa, när man klarat steg ett
- istället för att sänka sig själv igen & igen & igen?
För det kommer en dag du inte ställer dig upp, det kan jag lova!

Jag har lite ånger för idag, just för att jag har mycket på "att göra" listan. Människor har en förmåga att stressa & oftast helt i onödan. Attans! Jag har gjort en god gärning för min kropp idag ialla fall, gått en timmes skogspromenad. Heja mig (eller inse att det är fullt normalt & något man bör göra och inte få en guldstjärna för) Känner mig allmänt rubbad. Idag är en just precis en sån mysig dag. Man räcker liksom inte riktigt till, för man vill finnas & vara överallt - men som vi alla vet ÄR faktiskt mamma inte en bläckfisk! Du ser, du förstår bara mindre för ju mer du läser & allt blir snurrsnurr. Favorit i repris.

Jag har en tendens att tänka på dig - alldeles för mycket
för mitt egna bästa.

Lite information till mig själv (för kort minne)

- Sälja nuvarande sadel, leta efter ny.
ev märken som kan passa; globus, griffin, frank baines-stuket

- Inhandla nytt regntäcke & fleecetäcke. Storlek 145-155cm.
Ingenting som har hals dock, regntäcket skall endast vara lite fodrat.

- Boka hovslagare   det är ena dags nu ....

- "Veronica-behandling". ZzzzZZZz .... DYRT!
det vill säga massage, laser, kotknackning m.m 

/bara för att joina alla andra, det är ju häftigt med blogg menar jag/

Det känns lite som att jag är fast i en labyrint.
Fast som vi alla vet har en labyrint egentligen bara en utväg, eller?
Och det som är konstigast utav allt är att jag är frivillig att gå fel väg för att
mötas av en återvändsgränd & få börja om igen.
- Just för att jag gillar omvägar i hopp om att hitta förändring & förbättring.


Helgen har varit hektisk, som vanligt typ.
Av fredagen minns jag inte så mycket alls - gjorde säkerligen ingenting
av värde. Kompisen krockade dock,
är fruktansvärt glad att alla klarade sig oskadda ialla fall!

Hela dagen var ett sorligt kapitel för sig.
Puls som gick i trehundra, nästan som om man sprang i en jävla uppförsbacke. Fruktansvärt stressad, kände mig allmänt jagad & var nära ett riktigt psykbryt. Jag & Lena hade dock en skitrolig dag, full med meningslösa ting - som vanligt. Åkte & köpte sadel, som inte ens passade. Åkte till Span för att plocka upp honom så han kunde fixa med 940:n som Lasse inte fått igång. Se över & ev bogsera. Vi kom på plats, vred om nyckeln & biljäveln startade direkt! Helvete. Kvällen var redan kommen när det bar av till stallet, grejade iordning fort där & sedan drog vi äntligen hem. FRUKOST! Ja, lite försenad som ni förstår. Kvällen låter vi vara osagd ... Lena grät & skrattade om vartannat. ZzzZzZZ..

Idag har det varit motsatsen till igår. Gubbsegt! Gick upp, cyklade till stallet
(fick inleda med stress & turbo pga försovning) för att släppa ut
morgonpigga djur. Heja alla cyklande jävla morgontrötta idioter
- farligare på vägen än snorfulla bilförare, eller nyktra busschafförer.
Välj själv. =D

Därför har jag gjort, *uhm*, ingenting.
Ätit, sovit, duschat (jag vet, jag skulle väntat till jul ... men) & putsat sadel
för att annonsera ut den. Nu är det bara att andas, ta nya tag
& satsa på morgondagen. - usch, fyfan vad seriöst det lät .......