microbe

Takira i sin nya grimma.

Äntligen fick jag på den? Som jag har försökt och som jag har misslyckats. Den första tiden tillsammans med Takira har inte varit något bra, men nu stundtals kan jag faktiskt börja njuta av att ha häst igen. Det är sjukt egentligen hur ett sådant slag kan slå så väldigt hårt. Nu har jag ialla fall börjat förstå henne och inte allra minst börjar lära känna henne. Henrik är duktig i stallet & hjälper till så gott han kan. Han är jätte duktig!

Under jul har det varit stressigt och jag har inte hunnit uppdatera alls. Jag lovar att jag skall bli bättre. Många nätter innan julafton satt jag och Henrik och försökte komma på julrim till alla julklappar och vi lyckades faktiskt ganska bra. Det bidrog dessutom till ganska mycket skratt och övertrötta stunder - givande! Mina pengar skall kolla snart hoppas jag, dem skulle ja haft innan jul, men icke. Detta är andra månaden i rad min handläggare gör så här & inte blir hon bättre. Jävla kärring rent ut sagt! Men jag tar för givet att hon inte betalar sina räkningar förrän 10:s varje månad, istället för 30:e senast som normalt folk.

Snön har fallit här, men töade tyvärr bort nästan lika fort som den landa. Det är bara grannskapets bilars tak som avslöjar att det faktiskt kommit någon snö alls. Jag har en förkärlek till vintern som jag aldrig riktigt förstått mig på, jag trivs med kyla och snö. Jag gillar dessutom att kasta snöbollar på Henrik och det är bara till en fördel att jag är pricksäker. Nu är både jul & nyår planerad, det är väldigt skönt att slippa tänka mer på det!

I stallet har vi börjat julpynta. Jag har inte hunnit få upp någonting än tyvärr och jag kommer inte att kunna prioritera det. Jag lovar att jag skall bli bättre till nästa år! Hon låter mig ta på henne men det är också egentligen allt. Om det här bara var lite enklare! Jag har inte bestämt mig för vilken ordning jag skall ta något heller, grimman först - promenad sedan eller promenad först & byta grimma sedan. Hon har ju redan en grimma på sig vilket förenklar steg två. Usch vad det kan vara krångligt ibland. Imorgon skall jag vara där från morgon till kväll, samma gäller onsdag. Jag har varit lite slapp i helgen. Det tråkiga är att hon är så svår att komma inpå, jag får ta på henne men kommer någon annan alldeles för nära (förutom Henrik) försöker hon gärna hugga, Knepiga fröken!

Idag skall vi iväg till Ullaren & det skall bli riktigt roligt faktiskt. Jag skall försöka handla lite till Takira (som nu står i stallet), lite underkläder & sedan julklappar som blir sent inhandlade i år. Vi passar mammas alla katter till lördag, då dem reste iväg till Gran Canaria i helgen som var. Jag är glad för deras skull och dem av några behövde det verkligen.

Takira är svår att komma inpå, hon är en väldigt enveten fröken och visar verkligen vad hon inte tycker om. Jag har inte kunnat närma mig speciellt mycket faktiskt och det tär på mig att inte kunna pussa om min älskade lilla tjej. Vi skall bli kompisar, hon vet bara inte om det själv ännu. Så länge man aldrig tappat hoppet tror jag redan man har mycket vunnet, hon kommer att inse att jag är minst lika envis som henne. Jag behöver bara lite hjälp på traven!