microbe

Nu slänger jag av mig skorna
& går barfota tills jag hittar någonting som passar
för om det bara gör ont att gå, då är det dags att inse
att skorna inte passa så bra som man först trodde

Nu kände jag att det var dags igen faktiskt & jag tittade på min blogg ifrån en annan dator än Lenas och tydligen står allt egentligen rätt till. Jag var inte sugen alls att skriva när hela menyn hela tiden envisades om att vara under inläggen & bilden på mig bara försvann. Jag fattade ingenting, men nu har det rättat till sig på något sätt.


Det är lite lustigt dessa dagar, just för att jag trott jag har en sådan total kontroll över mig själv men nyligen snubblat över sanningen och inser att jag faktiskt är mer vilsen är tidigare. Mitt behov av att gräva mig djupare ner i saker förstärks bara ytterligare pågrund av underaktiverad hjärna, trots att jag vet att det att det verkligen inte är varken nödvändigt eller bra för min självkänsla. En typisk bieffekt är att jag skjuter saker framför mig istället för att ta tag i dem direkt & jag fastnar i en självdödande bubbla .

Jag saknar dessutom min bästa vän & vill egentligen inget annat än att hitta tillbaka till både mig & den realtion vi hade förra sommaren. Det var nog den vackraste utveckling jag sett i hela mitt liv - & trots att jag inte är så gammal och har långt kvar tvivlar jag på att jag någonsin kommer att uppleva något i samma klass. Det är ett standardproblem. Vi människor har alltid många möjligheter & vägar att gå, vi har bara inte vett nog att ta till vara på det. Och jag kan inte säga annat än att jag vore dum i huvudet om jag lät det rinna ut i sanden (& det som skiljer detta och annat ifrån är att jag vägrar att blunda för att jag faktiskt håller på att begå mitt livs misstag). Man kan inte vara ärlig mot andra om man ljuger för sig själv, alltså är det alltid jätte viktigt att vara ärligast mot sig själv. Det är nog dags att jag suger tag i sanningen en gång föralla & skapar mig en njutningsbar väg att fortsätta gå, för jag har både viljan och kapaciteten (ibland behövs bara en spark i arslet) Är ni beredda, för nu är det för plattan i mattan & denna gången skall ingen jävel få mig att stanna.
 
Mina nära & kära
för en gång skull tror jag faktiskt att jag har en lösning
så snälla, ifrågasätt inte mina beslut
utan ge mig utrymme och försök att förstå

för när jag tagit mig ur den här jävla dimman & blivit stark nog
kommer jag att leva för er
& vi kommer utmana världen med en förväntansfull iver
precis som förr - när natten var ljusare än dagen

Jag är skyldig både mig själv och dig det, min vän.