Tillåt mig ....

Och en sista ifrån augusti var inne i en ganska knasig period,
var inte "med" speciellt mycket Här kommer den sista, förhoppningsvis på ett bra tag.
Ta ingenting för seriöst skrivet i den här kategorin, det är status:
FLUM

Har du också känt dig som en litenliten obetydlig sak i denna värld?
Det har nog alla, någon gång under sin livstid.
Är det meningen att alla skall överleva, eller är det enbart dem
starka som klarar hela vandringen?

Jag har så jävla många frågor, men inte ett enda svar.
det är väl inte att vara stark?                       jag var rädd för det

Varför kan inte jag som alla andra lyssna på mitt hjärta
& göra det som känns rätt?

Jag känner mig kluven, delad & splittrad i miljontals micropartiklar.
& jag har tappat bort mer än hälften av pusslet
går det ändå att lappa ihop och räknas som helt?

Och ingenting känns bra, ingenting jag gör kan enbart vara rätt.
för varje gång jag blinkar vänder någon ryggen till
den du trodde var din självfrände kan bli din värsta fiende
på bara några sekunder                   gjorde jag fel igen?

Det känns meningslöst. Allt & inget.
jag blir så jävla trött på mig själv
& helst av allt vill jag rymma ur min egna kropp
.

Negativitet, tankar som tänks sönder tills dem förträngs
"du sänker bara dig själv, till ingen nytta
& du är fan inte frisk, för du lär dig aldrig
"
                                                  ÄNDRA INSTÄLLNING, BITCH!

     jag vet så väl, men det förändrar ingenting

Snälla - snälla du
kan jag inte få vara din stjärna just för ikväll?
se på mig & le, så jag kan tro att allt kan bli bra
låt mig glänsa för just dig, om så bara för en liten stund

                           Du får vara hur falsk du vill när du säger ja
                           för du hjälper mig att andas en dag till

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0