microbe

Nu har solen börjat gästa sverige allt mer & jag har börjat röra på mig dagligen. Det vore en överdrift att säga att jag mår toppen, men jag tror jag smäller till med det oavsett. Liva upp vardagen vetja = Ta en öl, dra på dig kortbyxorna, ta en till öl, sätt dig på balkongen/verandan, ta en till öl & NJUT! Gör du inte det har du förmodligen tagit en öl för lite, det är bara att jobba på det. Snart är det ju för fan sommar! xD Snart skall Takira flyttas också, i månadsskiftet är det tänk. Någon med bil & drag? ;) Robban skall antagligen köra, det är planen men vi får väl se. Hon kommer att få stå i en STOR hage, stor box och jag kommer förhoppningsvis trivas också. Vi kan ta mils långa promenader, vilket är fantastiskt! Sen kanske jag skall inflika att vi blivit väldigt bra vänner trots allt. Det var inte alls länge sedan jag låg och funderade på om jag tagit mig vatten över huvudet eller om vi någonsin skulle komma att bli vänner. Jag kom till insikt att det faktiskt enbart var min egna inställning till henne som satte stopp för vår utveckling i relationen (Milton, milton, milton). Det tar tid att förlåta saker som skett, men på något höger eller vänster så har Takira omedvetet lyckats få mig att, inte glömma för det skulle vara omöjligt, men ialla fall se saken på ett ljust sätt. Det var inte så svårt när jag väl stannade upp för en stund mitt i kaoset, släppte tankarna och istället visade att jag litade på henne - jag fick respons. Djur är logiska!

Så mina vänner (nu är det dags att runda av & jag vill göra ett tillägg) - när ni förstått vad det innebär att vara psykiskt instabil, när ni är själva ligger vaggandes i fosterställning i jakt på en uns trygghet, det är inte förrän då ni kommer förstå. Vi ses inte där, men jag ber för att ni orkar ta er upp så som jag gjorde - oavsett så känner vi inte varandra , inte nu & inte sen. Sådant här förändrar folk, men tydligen måste man uppleva det själv för att få en klar bild om vad det handlar om och inte förrän då, då det är för sent kommer ni att förstå.