Det egna ansvaret

Jag har åter fått se resultatet av oansvarigt agerande. Jag förstår nu att allt jag väljer att inte göra, det kommer att påverka er, mina vänner. Det är mitt liv det handlar om, jag har bara inte velat hålla i trådarna eller inse att det faktiskt ligger i mina händer - jag har rymt ifrån det enda jag i grunden verkligen ansvarar för & har trott att jag kommer stå i skuld till er, för alltid. Det kanske helt enkelt är en mognadsfråga, för även om jag alltid hävdat att jag är mogen har jag aldrig riktigt kunnat stå till svars gentemot mitt eget agerande. Saker har hänt. Jag har låtit saker ske. Livet har gått sin egen väg. Men på något sätt har jag lyckats skapa ett fokus i kaoset, hittat en koncentrationsgrad jag inte visste att jag hade. Jag har slagit in alla oöppnade dörrar i mitt inre & rannsakat mig själv för att inte tappa taget och göra en "favorit i repris". Hade du känt mig lite bättre hade du vetat att det inte ligger i min natur, jag ger upp & skyller på rädslan. Hela mitt tidigare liv är uppfyllt av oklara saker, ett oengagemang som jag idag förstår - enbart handlar om ett omoget & oansvarsfullt beteende. För mig har ansvarsfull precis fått en ny innebörd. Ansvar över sitt eget liv är att skapa vägar som du vill gå (& följa dem) istället för att irra runt vilse trots att du inte behöver. Ansvar är engagemang, absolut. Ansvar är vuxet. Vissa blir tyvärr aldrig något i närheten, personligen tror jag det tyder på oengagemang - som i detta fall är oansvar. Välj själva. Nu är det dags att växa upp, varesig man vill eller inte.

Du har varit en väckarklocka älskling

 Nu tänker jag ta mig tid att be om ursäkt till er alla det har berört negativt. Jag tänker även be om ursäkt för tiden det tog för mig att inse & för alla dem gånger jag valt att hålla tyst. Det är inte meningen att bygga upp falska förhoppningar, du är det bästa i hela min värld & du skall aldrig behöva göra något ensam. Förlåt för att jag inte är där, förlåt för att jag inte ber om förlåtelse - Det är mitt fel. Ge mig skulden, jag behöver det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0