microbe

Jag hade önskat att man kunde säga upp gemenskapen med sig själv, men riktigt så enkelt är det inte tyvärr. Jag har blivit kung på att ignonera mina känslor dem senaste dagarna & det har resulterat i ett psyke som är i totalt obalans. Jag är inte känd för att vara någon som bråkar, men nu vill jag slita tag i första bästa & ge igen för allt. Mest för mig själv, men även för alla som gjort mig illa på något sätt. Det är någonting jag verkligen är bra på - att göra illa både mig själv & andra.

I helgen var vi i Vallåkra, jag & några vänner till mig. Det var så länge sen jag faktiskt tog mig tid till dem att jag nästan glömt av hur man beter sig. Kan man glömma av hur man är schysst? Tydligen. För jag gjorde nog inte mycket annat än klagade & hade någon uppfört sig som mig hade jag lappat på denne riktigt ordentligt. När man inte tål sig själv är det dags att förändra någonting, absolut.

Men just nu är jag trött, som vanligt. Jag är trött på att vara trött! Jag känner mig utsatt, just för att mina känslor tar över hand & kör över mig. Att trycka på off är ingen långvarig lösning, men det fungerar ikväll också. Nu väntar min häst på mig, jag har inte sett henne på två dagar & orkar inte se fram emot det heller. Det här med att ändra inställning går fan inget vidare.

jag kanske bara har en dålig dag
kanske helt enkelt en värdelös vecka
eller så är det här vad jag förtjänar