Var tyst & håll om mig istället.

Om man inte saknar personen i fråga,
kan det vara ett tecken på att man släppt "denne"
eller helt enkelt förträngt saker & ting?


Det känns ialla fall som om jag lyckats på något höger eller vänster. För när jag tänker på honom blir jag bara lätt aggressiv & det är väl inte direkt positivt. Därav låter jag bli och tänka, istället lägger jag det på hyllan & lever min dag som jag hade gjort utan honom överhuvudtaget. Det kanske funkar, vi kan ju ialla fall hålla tummarna. Det känns redan lättare!

Snart måste jag göra något också känner jag. Komma bort ett slag, ifrån det mesta känner jag. Tyvärr vet jag lika bra som alla andra att det inte är någon bra lösning på lång sikt, men för en gång skull ... eller på väldigt länge så skiter jag faktiskt i att tänka speciellt långt. Huvudsaken är att jag kommer ifrån "mig själv". Sen har jag även blivit väldigt sugen på att göra något riktigt brutalt. Inte farligt, men någonting ialla fall. Jag blir ju helt knäpp (eller lite halvt)

*
Ett beslut formar dig
imorgon
tiden är obestämd liksom du
du behöver lite hjälp på traven

det är allt

Det har aldrig varit modernt att gråta
tårar faller inte för att de är ledsna
De söker nya kontinenter
nya platser att lägga kinden emot

Jag är inte på väg till himlen
jag är på väg därifrån
det är därför det värker ibland


Jag tillåts att vara mitt emellan liv och död
jag kan inte bestämma mig för om jag
ska skratta eller låta bli
men någonting säger mig

att det är samma sak

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0