microbe

Om man nu nödvändigtvis skall ha en blogg
då kan man tamefan uppdatera den ordentligt också.

Jadu, julbordet var hur trevligt som helst. Fast lite för mycket alkohol kan man ju säga. När man slog på lamporna istället för bollarna, ja - då var det nog dags att gå hem & sova. Inga större fel på kvällen ialla fall! För övrigt så traskar livet på i ungefär samma banor som vanligt. Jag har fortfarande inte fått slå in alla julklappar, fan vad trött jag blir på mig själv alltså. Sen vet jag att jag måste upp till mamma omgående, har rätt dåligt samvete över att jag hållt henne på avstånd ett tag. Mår inte sådär toppen av det själv så! Att hälsa på Milton vore ju någonting också, fast samtidigt är jag inte speciellt sugen alls. Men vet du vad, det löser sig! Har inte mycket vettigt att komma med nu så, kan hända att jag skriver en rad eller två i eftermiddag


*
Tom hade bjudit hem sin mor på middag.
Under middagen kunde inte hans mor undgå att lägga märke till att Toms rumskompis
Per var väldigt stor och ståtlig. Hon hade länge misstänkt att de två var något mer än
bara rumskompisar så hon frågade sin son om det var så att de var mer än kompisar.
Men Tom förnekade det hela och försäkrade sin mor om att de bara var rumskompisar.

 En vecka senare sa Per till Tom:
"har du sett den vackra soppsleven i silver?"
Den har varit borta ända sen din mor var här på middag. Du tror väl inte att hon tagit den?

Tom trodde inte det men han skickade henne ett mail för säkerhets skull
- Kära mor, jag säger inte att du tog eller inte tog soppsleven men det är ett faktum att
den har varit borta enda sedan du var här på middag.

Några dagar senare fick han svar från sin mor
- Kära Tom, jag säger inte att du ligger eller inte ligger med Per, men faktum är att om
han hade sovit i sin egen säng hade han hittat soppsleven för länge sedan.

LJUG ALDRIG FÖR MAMMA!